Droppe om skidåkning i Corren

Idag har Östgöta Correspondenten infört följande lilla naturromatiskt filosofiska fundra:

I flödande månsken åker jag skidor med min döde far och mina barn.
I det kalla ljuset minns jag exakt hur pappa var innan demensen krympte hans kropp och hans sinnen. Alla rynkorna som strålade kring ögonen. Lukten av brandrök och apelsin, valla och svett som kom från hans slitna anorak när vi skidade fram som i urminnes tider, på skaren.
Jag berättar inte för barnen vem det är som så skugglöst åker bredvid oss.
De får skaffa sina egna minnen.
Säkert känner de redan till att min anorak doftar av brandrök och apelsin, valla och svett
när vi skidar fram som i urminnes tider under månen som vilar mot skogen.