Droppe i Corren

Idag publicerar Östgöta Correspondenten följande lilla reflektion.

Sitter i bilen på väg hem till landsbygden där jag bor, med Linköpings-Lasse på stereon.
Vid övergångsstället på Industrigatan går eminenserna från Samhall hem. Lite skeva och trötta men i ömsesidigt samspråk, i gemenskap, med sin värdighet bevarad.
Efter bron kommer reningsverket, biogasanläggningen där gammalskiten blir nybränsle.
Så möter jag blodbussen på väg till US med nytt liv till dem som behöver.
Jag tänker att det stämmer det jag läst i en bok av en annan Lasse - Lasse Berg - om hur människan är skapad för solidaritet och gemenskap. Skapad att bry sig om och dela med sig.
Det kanske finns hopp om söndermarken ändå?

(Söndermarken är Lasse Winnerbäcks namn på småstaden han lämnat, dvs Linköping, eller kanske det söndriga samhället i allmänhet.)