Lyrik i ETC

I fredagens tidning publicerade ETC denna dikt som kom till efter en konsert med Lasse Winnerbäck i somras.


På gräset

Vi är nästan tio tusen
där på gräset
och vi kan alla sångerna

Vi är de räddaste människorna
i hela Söndermarken
och ändå vågar vi stå där
på gräset

Vi står där och sjunger och
landar oblygt
helt nära varandra
där på gräset

Efteråt på pendelperrongen,
busstationen och stadens gator står det
ingen soldat
på barnens tröjor står det
ingen soldat
och på de medelålders kvinnorna och
de vältränade unga männen står det
ingen soldat

och jag hoppas det är sant
att vi aldrig tänker inordna oss

Att vi fortsätter
stå på trotsigt sommargräs
fast vi inte törs
och dela sångerna
fast vi inte vågar
om vår eviga längtan
till varandra


Ja, vi stod där och sjöng alltså. För mig blev det till en manifestation mot maktlösheten och rädslan som jag inte kommit i närheten av sedan de globala demonstrationerna den 15 februari 2002. Låten "Ingen soldat", som avslutar samlingsalbumet "Efter nattens bränder" har för mig kommit att handla om detta. Att stå där tillsammans. Obeväpnade. Men ändå.