Droppe om bakvända liknelser

I lördags publicerade Östgöta Correspondenten denna lilla fundra:

Vi beskriver ofta olika sinnesintryck genom att likna dem vid mer bekanta fenomen.
En bilmotor kan spinna som en katt, ett klädesplagg vara lindblomsgrönt, en maträtt ha en träig smak. Det historiskt vanliga har varit att intryck från av människan tillverkade källor liknas vid något från naturen, men på senare år har jag noterat att liknelserna allt oftare går baklänges.
En väninna på besök vid vår öppna härd tyckte att glöden såg ut som ljus från en stad som de ter sig när man flyger där över om natten. Barn tycker att något av starens alla ljud låter som ett gameboy, att åska på avstånd låter som ett flygplan, spillkråkans rop som ett billarm och att konvaljerna luktar som tvål.
Det hänger förstås samman med den moderna människans ökade avstånd till naturen.
För hur många klädkonsumenter har egentligen unnat sig en egen upplevelse av lindblommans försiktigt blekgröna nyanser?