Utställningsrecension i Corren

Idag publicerar Östgöta Correspondenten min recension av utställningen "Sverige och förintelsen - Fransson skottar snö" som jag såg i Göteborg under bokmässan och som nu visas på Arbetets museum i Norrköping till i maj.

Jag inleder recensionen så här:
Om det varit möjligt hade jag velat se den här utställningen tillsammans med de av mina släktingar som var vuxna redan på tjugotalet. Då skulle jag frågat dem vad de fick veta, vad de tog reda på. Och om hur det kändes när de fick veta det de inte känt till.
Grät de, som Roy Anderssons pastellgrå par i utställningens soffa? Blev de arga? Och hur var det att sedan leva sin vardag med åskådarens skuld?
Från min plats i tiden ter det sig självklart att önska att mina egna anfäder och anmödrar hörde till de orädda kritiker som citeras i utställningen. De som såhär i efterhand får skänka lite hopp bland alla skrämmande protokoll, lagtexter och utdrag ur forskningsrapporter.
Alla texter, bilder och dokument är autentiska, från tiden. Det ger en trovärdighet och tyngd som får mig att svälja och vämjas men också att högakta de klarsynta och modiga, de censurerade och fängslade.

Jag hittar inte recensionen på Correns hemsida, men om du mejlar mig så skickar jag över den.