Droppe om Friskis o svettis

Som motionär häpnar jag ofta över vad jag kan åstadkomma med hjälp av lite musik och närvaron av andra svettiga typer. Publicerad i Corren idag.

Jag andas djupt och snabbt, i takt. Musiken, hjärtat, andningen, musklerna, svedan, svetten. Rytmen. Ledaren där framme, där inne, går före, vi andra följer efter. Ner, upp, höger, vänster, ner, upp... Igen och igen. Det är hårt och häftigt, i takt, i takt, utan tanke. Hela tankar ryms inte här, bara flisor. Snart lite lugnare dansar vi och svävar, tänjer oss, blundar. Andas.
Jag orkar. Jag kan. Jag är fri, stark och vacker. Det är ingen tävling. Man kan ha på sig vaffan som helst. Kvinnor svettas här, lika som män. Vi är på en annan nivå, samma nivå, visar våra verkliga jag, som är svettiga utanpå men fria, starka och vackra inuti.
Det gör mig stolt och glad att vara människa. Människa som svettas, som skapar, som är fri, stark och vacker. Som andas.