Insändare på etc.se

En fråga om hur man gör för att trösta klimatförnekare publicerades i går på etc.se tillsammans med en förklaring om varför man bör göra det.

Jag lägger in hela här eftersom insändarna är lite färskvara på deras hemsida.

Jag var nyligen och lyssnade på ett samtal med rubriken "Meningen med livet i skuggan av klimatkrisen" som arrangerades av bl a Ung Scen Öst här i Linköping.
Många intressanta existentiella, moraliska och filosofiska frågor kom upp, men en reflektion dröjde sig kvar hos mig. Det var när en av deltagarna; astronomen Bengt Gustafsson tror jag att det var; berättade om mänskliga krisreaktioners olika stadier och applicerade dem på oss nu levande.
Ett av spåren i resonemanget blev att förnekarna, de där styvnackade propp-Orvar-gubbarna i de stora bilarna, ni vet, kanske inte alls är cyniska och giriga antifilantropiska dumskallar. Förnekelse är nämligen ett av stadierna i en normal krisreaktion. Kanske är det där de befinner sig? I synnerhet som mänskliga kriser tenderar att bli djupast för dem som känner den största skulden...
I så fall, resonerade vår gammelbiskop Martin Lönnebo vidare, behöver inte förnekarna mer kunskap eller kritik - utan tröst.
Och sedan dess har jag frågat mig: hur i all världen tröstar man en propp-Orvar-gubbe i en stor bil? Vill han ha en kram? En blomma? En axel att gråta mot? Och hur kommer man över huvud taget intill dem?
Någon som har en idé?