Textmakare Knutssons skyltfönster

Här finns tips om var du kan läsa mina texter. En del kan du läsa bara här. Häng med!

Min bilder
Namn:

Jag är skribent och författare med förkärlek för korta, koncentrerade format. Jag skriver utställningstexter, korta kommentarer och texter till bilderböcker men också debattinlägg och krönikor. Om du vill veta mer så ta en titt på www.textmakareknutsson.se

24 mars 2009

Artikel om unga cross-åkare i Linghem

I mars-numret av Åkerbobladet finns en artikel om bröderna Karhle som är framgångsrika juniorer i motocross. Där skriver jag bland annat:

Alla banor är tuffa. Hoppen kan vara 20-30 meter långa och någon vila ges inte om man ska finnas med bland de främsta. Det är full fart från start till mål, i de dryga tjugo minuter som ett juniorlopp varar.- Man står upp hela tiden, fast ibland kan man sitta lite i kurvorna, berättar Hampus.- Fast man blir inte så trött i benen, mer i ryggen, fyller Lukas i. Jag kan inte låta bli att undra var i de tunna pojkkropparna all den där kraften gömmer sig. Kanske i en osynlig tävlingsinstinkt.

Du kan ladda ner hela mars-numret som pdf på Åkerbobladets hemsida.

10 mars 2009

TiPi-tavlor på turné

Från och med i går, 9 mars, t.o.m. 31 mars hänger TiPi 1, 2 och 3 på kårhuset Kårallen, Linköpings universitet. Där muntrar de upp ett oerhört trist rum med anstaltskaraktär där studenterna kan värma mat i någon av säkert trettio mikrovågsugnar.

De ska sedan resa vidare - kanske till en urtrist hörna nära dig? Tipsa gärna om lämpliga platser!

Du kan se tavlorna, och en bild från "galleriet" på Kårallen, på min hemsida.

04 mars 2009

Droppe om könsroller i Corren

Idag publicerar Corren denna droppe på kultursidan:

Män som människor
De fyra medelålders männen i Bo Kaspers orkester, som nyligen spelade i Linköping, har elva barn tillsammans. Ja, inte med varandra alltså, men om man räknar ihop alla deras barn. Marcus Birro skriver krönikor om fotboll men är varmast när han skriver om sina barn, de döda och det levande. Jag vet inte hur de är som fäder men de verkar i alla fall ha modet tala om att de bär sina barn lika fysiskt nära hjärtat som vilken traditionell mamma och mor som helst. På länsmuseet hänger samtidigt Maria Fribergs män. Värnlösa men fria vilar de som måsar i träden, avspända också i sitt förhållande till maskiner och makt.
Något har hänt med mansbilden. Ken och Rambo är borta, männen har blivit människor. För oss andra återstår bara att rituellt slita huvudet av Barbie.