Novell i Östgöta Correspondenten

I går publicerade Corren min novell "Uno Tyrbergs förbannelse" som ett av sju vinnande bidrag till årets upplaga av deras novelltävling.

Här är inledningen:

Den sedan länge pensionerade lektorn i klassiska språk, Uno Tyrberg, anstränger sig förtvivlat för att tynga ner Atterboms kropp med sin egen. Han försöker göra sig tung och trög, trots att han alltid varit spinkig och nu på ålderns höst även är papperstorr och spröd. Den betydligt större och blodfullare polismästaren kämpar för att komma loss. Uno klamrar sig fast med knäna men låter kroppen vara följsam, slappnar av i höfter och liv.
Det är som att sitta på en unghäst. Han kommer inte att bli avslängd, så pass sitter de gamla takterna i, men han förstår ändå att Atterbom med sin större styrka snart kommer bryta sig loss.

Snart går det inte längre. Uno kommer att tappa taget och då kommer han inte ha en chans. Desperat trevar han över den mörka gräsmattan efter något att slå med. En sten, en gren, vad som helst. En gammal engångsgrill eller en spritflaska. Här som annars alltid är så skräpigt på söndagsmorgnarna. Det vet han ju. Han har själv flera gånger skrivit indignerade insändare om det i lokalbladet. Skräpet. Men nu finner han inget. Bara fuktigt gräs. Inte förrän Atterboms rörelser för honom farligt nära dammen känner han något. En sval och hal yta mot handen. Materialet är avlägset bekant. Bilder och dofter av tidig morgon, metspön och mask flimrar förbi. Atterbom. Redan då denne Atterbom. Ständigt denne Atterbom, som en skugga över hans liv.

Vill du läsa hela så hör av dig. Eller gå in på Corren Mera om du är medlem där. Alla publicerade noveller ska läggas ut där.

Presentation av boende på Servicehus

På uppdrag av Jerhammar o Co har jag och fotografen Oskar Luren tagit fram material till en presentation och en artikel som Linköpings Kommunala Fastigheter beställt.
En bild från presentationen finns på min hemsida, under "För uppdragsgivare"/"Reklam och information".

Här kommer ett utdrag ur artikeln:
Gunhild är en förnöjsam person med ett långt och händelserikt liv bakom sig. Hon är van att flytta och har alltid snabbt funnit sig väl tillrätta på de platser där hon och maken bott, från Malmö i söder till Narvik i norr. Att det nu blivit Linköping hänger ihop med att hon som änka och pensionär gärna vill bo nära sina barn och barnbarn, även om de också alltid är närvarande på de fotografier som står överallt på hyllor och byråar.