Novell publicerad i antologi

Jag är en av tio tävlande i bokförlaget Semics novelltävling som får min novell publicerad i antologin "Kärlek i juletid" som släpptes idag. Min novell heter "Bokhandlaren från förorten" och handlar om vanor, gamla tanter och överträffade förväntningar.

Ur novellen:

Hon vet så väl hur det kommer att bli, hon har tänkt ut alltihop för länge sedan men hon ville inte att det skulle gå för fort. Hon ville lära känna honom först. Hans sätt att gå, hans gester, den där nickningen när han hälsar henne god morgon. Hon ville veta vilka kläder han har, se hur hans grånade hår skiftar med ljuset, hur han klär sig när det regnar. Se hans stora svarta paraply där det finns så gott om plats för henne.

Hon har behövt den här tiden att vänja sig vid tanken men nu, redan nästa dag, ska bokhandlaren få ett nytt besök. Den här julen ska dottern inte bli besviken, en bok ska hon få.

På nytt suckar kvinnan i fönstret och ler det inåtvända leende som givit hennes ansikte nya, mjukare linjer det år som gått. Livet är bra märkligt ändå, säger leendet. Tänk att hon valde att gå in i just den bokhandeln, tänk att just han såg henne komma.

Läs mer om vinnaren och antologin på Semics hemsida.

Om rondellhundar på Dagens ETC

En text jag skrivit om fenomenet rondellhundar publicerades idag på Dagens ETC. Du som bor i Linköpingstrakten är säkert bekant med denna nya konstform.

Ur texten:
De verksamma konstnärerna känner inga begränsningar vare sig när det gäller materialval, kvalitet, storlek eller ens djurslag. Inte heller har rondellhundarna begränsat sig till Linköpingstrakten utan sprider sig nu i rasande fart över landet. Senaste veckan har hundar siktats i Borås, Västervik, Ödeshög, Boxholm och Stockholm.

(...)

Om det handlar om att återta det offentliga rummet, att försköna det fulaste, göra en kul grej eller att protestera mot att någon slog sönder den första hunden, det beror nog på vem man frågar. Att snart sagt ingen, förutom kulturbyråkraterna själva, uppskattar kulturelitens försök att institutionalisera konstverken står däremot klart. Många hoppas i stället på en fortsatt utbredning av fenomenet rondellhund, som ytterligare ett sätt för medborgarna att skapa och dela sina egna kulturupplevelser.

Läs hela artikeln (Förmodligen inaktuell länk efter v.43. Artikeln går säkert fortfarande att söka på www.etc.se)

Om Händiga Hanna i 3:an

Den regionala gratistidningen 3:an har denna vecka en artikel om Händiga Hanna. Den går fömodligen också att hitta på deras hemsida.

"Om du är rebell, är jag reko" - recension i Corren

Idag publicerar Corren min recension av Fia-Stina Sandlunds föreställning "Om du är rebell, är jag reko" som jag såg på Arbetets museum i Norrköping i tisdags. Jag skriver bland annat:

Tonen är genomgående finstilt och lågmäld på gränsen till avmätt. Den som förväntar sig ett färgstarkt och showigt brandtal mot patriarkatet blir garanterat besviken. Här är det i stället en helt gråklädd Fia-Stina som utan åthävor berättar om något hon varit med om och sedan överlåter tolkningen till sin publik. Hon visar en tilltro vår förmåga att tänka själva som är mycket ovanlig idag när vi erbjuds lättsmält, tillrättalagd underhållning dygnet runt.

Läs hela artikeln.

Droppe om kultur och tävlingar

Idag publicerar Östgöta Correspondenten denna fundra om Berit, Kevin och Stig...

Kulturlivet bärs upp av kvinnor i övre medelåldern. Det är de som går på teater och föredrag och det är dem man träffar på utställningarna. På ett av våra större museer kallas hon Berit och bildar norm för standardbesökaren.
Var Stig och Kevin är vet jag inte säkert. De kanske ser på TV, eller också har de dött. Eftersom de inte deltar i det skapande kulturlivet har de kanske blivit så hjärnstela att de till slut lidit kulturdöden. Inte på operan då, utan hemma i soffan eller var de nu finns. På Clas Ohlsson finns det förresten ofta rätt så många och på idrottsarenorna, där är situationen den omvända. På platser där man kan se män tävla mot andra män är kvinnorna i minoritet.
Vad betyder det då att alla dagstidningar har sida upp och sida ner med sportresultat varje dag medan kulturen får nöja sig med ett eller max två uppslag? Kanske att kvinnors intressen är underordnade mäns? Eller att det är viktigare att tävla än att skapa?