Ny bok: Händiga Hanna lagar pappa

Ja, nu finns den alltså, sedan ett tag. Tredje och sista bilderboken om Händiga Hanna. Roligast av de tre tycker jag. Köp gärna direkt från mig. Hundra spenn plus porto, inklusive personlige dedikation. Boken finns också på biblioteket och i bra bokhandlar (öka gärna efterfrågan!), och på nätet förstås.

Ett par favoritsekvenser:

Hanna har inte hittat någon doktor men
den här rullstolen är ganska intressant.
Hanna låtsas att den är sönder och att
hon lagar den.
Nu hör hon att det kommer någon.
Oj då, inte bra.

(...)

Hanna suckar och följer med ut i kontrollrummet.
Hon inte lagat eller byggt något på länge nu.
Inte ens pappa, fast hon vet att han är sönder.
Bara baxat och knuffat på den där rullstolen.

Porträtt i Åkerbobladet

I fredags kom det senaste numret av Åkerbobladet med ett porträtt av Fredrik "Fö" Karlsson som onekligen är en profil i trakten.

”Jag tänkte bli polis men fastnade i det här förebyggande arbetet,” förklarar Fredrik som tycker att många föräldrar prioriterar fel. ”De tänker mer på sina egna aktiviteter än på att stötta ungarna. Ofta mår barn från välbärgade familjer sämre än de från fattigare förhållanden. Det ställs så stora krav på vuxna med pengar. De har så många måsten, så mycket som andra har och gör som de tycker att de också måste ha och göra. Ibland kommer ungarna i kläm.”Det märks att Fredrik har ett starkt engagemang i det han gör och att han har starka åsikter om samhällsklimatet som han tycker hårdnat på senare år.

Recension av "C Eriksson solo" i ETC

I fredagens nummer av nya tidningen ETC.nu finns en recension som jag skrev efter att ha sett Claes Erikssons nya föreställning på Lorensbergsteatern. Jag har inte hittat den på nätet men här kommer ett smakprov.

Under kvällen undersöker han scenens möjligheter. Vi får följa med på en resa från poesiafton via seminarium och kongress till teater och musikal. Detta är den tunna röda tråd han balanserar på, den lille mannen där framme som kommer oss så nära när han mellan rollerna låter oss se honom själv. Tror vi. Inte vet jag, men det har heller ingen betydelse om det är sant eller inte. Känslan av att det är den riktiga lilla människan Claes som står där är påtaglig och gör hela teatern till ett vardagsrum. Vi i publiken blir hans vänner och han blir vår. Vi blir så lika. De dåliga vitsarna han drar i dessa mellanrum skulle vi själva kunna använda.
Sedan blir det på låtsas igen och vi skrattar något alldeles vansinnigt åt figurer som poeten Allegro Bläck, professor Köttberg och dubbelroller som Kulvert och Gerda Dropp. För att inte tala om de liberala tankesmederna Jerry Arnevold och Perry Skåp. Claes plastik, mimik, röster och dialekter känner vi igen men det gör ingenting för det är fortfarande roligt. Det är roligt men inte ytligt och det är det som gör det så bra. Ärligheten i hans uppsåt, förmågan att roa med ett politiskt budskap, utan att det blir vare sig svart eller dogmatiskt utan bara mänskligt och begripligt.

Debatt om Linköpings kulturliv

Correns reporter Gustav Borg avslutade i går en artikel om Kulturnatten i Norrköping med frågan "När ska vi få något lika levande i Linköping?". En fråga som naturligtvis inte kan få hänga där obesvarad. Idag publicerar de mitt svar på kultursidan.

Ett smakprov:
Det ena och för mig mest troliga svaret, är att Linköpings kulturpolitiker och dito tjänstemän inte inser att det som har störst betydelse för ett levande kulturliv är medborgarnas eget skapande. Att de i stället sedan länge har satt sitt fokus på att erbjuda oss pretentiös, professionell och färdigförpackad kultur. (...) Det andra möjliga men enligt mitt förmenande mindre sannolika svaret, är att medborgarna i Linköping inte är intresserade av att skapa någon kultur och aldrig får några idéer. (...) Det som syns på Kulturnatten är norrköpingsbornas eget verk. Det har vuxit fram underifrån, av ett kulturellt övertryck, inte beslutats eller proklamerats uppifrån. Kulturnatten är bara en arena. Det som sker där pågår hela tiden. I Norrköping alltså.

Jag har inte lyckats min artikel på Correns hemsida men här kan du läsa Gustav Borgs artikel.

Händiga Hanna lagar pappa recenserades i SVT

Magnus Utvik recenserade idag "Händiga Hanna lagar pappa" i SVT:s Gomorron-soffa.

Särskilt roligt var det att höra att han uppskattade helheten och tycker att texterna och bilderna passar så bra ihop. Att han sedan rundar av det hela med att konstatera att "det är en underbar bok", gör ju förstås ingenting...

Idag Se inslaget här, om det nu ligger kvar. Recensionen börjar kl 7.25 - ungefär tio minuter in i klippet. Du får spola fram lite om du inte är intresserad av det som är innan...