Insändare på etc.se

En fråga om hur man gör för att trösta klimatförnekare publicerades i går på etc.se tillsammans med en förklaring om varför man bör göra det.

Jag lägger in hela här eftersom insändarna är lite färskvara på deras hemsida.

Jag var nyligen och lyssnade på ett samtal med rubriken "Meningen med livet i skuggan av klimatkrisen" som arrangerades av bl a Ung Scen Öst här i Linköping.
Många intressanta existentiella, moraliska och filosofiska frågor kom upp, men en reflektion dröjde sig kvar hos mig. Det var när en av deltagarna; astronomen Bengt Gustafsson tror jag att det var; berättade om mänskliga krisreaktioners olika stadier och applicerade dem på oss nu levande.
Ett av spåren i resonemanget blev att förnekarna, de där styvnackade propp-Orvar-gubbarna i de stora bilarna, ni vet, kanske inte alls är cyniska och giriga antifilantropiska dumskallar. Förnekelse är nämligen ett av stadierna i en normal krisreaktion. Kanske är det där de befinner sig? I synnerhet som mänskliga kriser tenderar att bli djupast för dem som känner den största skulden...
I så fall, resonerade vår gammelbiskop Martin Lönnebo vidare, behöver inte förnekarna mer kunskap eller kritik - utan tröst.
Och sedan dess har jag frågat mig: hur i all världen tröstar man en propp-Orvar-gubbe i en stor bil? Vill han ha en kram? En blomma? En axel att gråta mot? Och hur kommer man över huvud taget intill dem?
Någon som har en idé?

Debattartikel på Corren.se

Denna debattartikel publicerades i natt på Östgöta Correspondentens hemsida. Eventuellt kommer den i papperstidningen i början av nästa vecka, fast då utan de sista raderna som tipsar om manifestationerna i morgon lördag den 6 december.

Vi omges just nu av feta rubriker och män i kostym som med allvarlig min berättar för oss om den ekonomiska krisens orsaker och verkningar. Trots att den orsakats av girighet högt upp i finanspalatsens luftiga salar så är det vi medborgare som får betala. Nyligen fick vi också del i skulden, eftersom vi konsumerar för lite.
Själv tycker jag det är fullständigt lysande om finanskrisen kan leda till att vi bryter med vår slentrianmässiga överkonsumtion av jordens ändliga resurser. För det finns en annan kris, som inte bara handlar om ekonomi utan om överlevnad. Klimatkrisen.
De båda kriserna har samma onda rot; människans girighet och benägenhet att överutnyttja tillgängliga resurser; och borde därför bekämpas med samma medel.
Tiden är inne för världens folk att kräva en ekonomisk världsordning som gör skäl för namnet – som hushållar med våra gemensamma resurser. Ett ekonomiskt system som också är ekologiskt. Just nu är förutsättningarna bättre än på mycket länge, kanske bättre än de någonsin kan bli. Finanskrisen har fött en vilja att lyssna även bland de mest hårdföra finanshökar och börshajar.
Alternativet, att fortsätta som hittills, leder oundvikligen till en nedåtgående spiral där kris följer på kris, den ena djupare än den andra. Upprepade ekonomiska och ekologiska kriser som hotar att ge oss en värld där fattiga länder och folk får betala med så stort lidande att deras frustration blir en eskalerande säkerhetsrisk, även för oss i den rika norden. Vi riskerar att få en värld helt och hållet styrd av fruktan.
Låt oss därför förklara för politiker på alla nivåer att vi är beredda att stödja konstruktiva, politiska lösningar med samma hängivenhet som vi hittills ägnat de destruktiva problemen.
Just nu står en dörr på glänt mot en hållbar framtid. Låt oss öppna den.
På lördag den 6 december kommer människor över hela världen manifestera sin vilja att delta i kampen mot klimatförändringen. Gör det du också!
Uppsala universitet har en hemsida med information om alla arrangemang i Sverige: www.cemus.uu.se/klimat
Titti Knutsson