Debattreplik i Corren

Följande text publicerades i Östgöta Correspondenten idag - som replik på fruarna Andersson och Mickos inlägg om vapenindustrin. Se även denna länk - där med Correns bild och rubrik.

De två kvinnliga politikerna Yvonne Andersson (kd) och Lena Micko (s) vill båda gärna framstå som den svenska krigsindustrins främsta tillskyndare.
Yvonne Andersson, vars parti sägs vara baserat på kristna värderingar, ser gärna att Sverige tjänar pengar på andra länders fruktan, eller som hon föredrar att kalla det ”internationellt samarbete”. Lena Micko, från Sveriges äldsta arbetarparti, har tydligen ingenting emot att arbetare i andra länder förlorar både jobb, bostad, liv och hälsa i ruinerna efter krig och väpnade konflikter – bara jobben på SAAB blir kvar.
Är det sådant som kallas solidaritet mellan arbetare i alla länder? Systerskap över gränserna? Eller är det rent av fråga om att vilja vara med och beväpna dagens kristna korståg?
Kanske är det logiska ställningstaganden för dem som först och främst är lydiga partister och bara i andra hand medmänniskor i globaliseringens tidevarv.
För mig är det i alla fall totalt obegripligt hur de lyckas kombinera de vackra orden i sina respektive partiprogram med ett förbehållslöst stöd till vapen- och krigsindustrin.

Droppe i Corren

Idag publicerar Östgöta Correspondenten följande lilla reflektion.

Sitter i bilen på väg hem till landsbygden där jag bor, med Linköpings-Lasse på stereon.
Vid övergångsstället på Industrigatan går eminenserna från Samhall hem. Lite skeva och trötta men i ömsesidigt samspråk, i gemenskap, med sin värdighet bevarad.
Efter bron kommer reningsverket, biogasanläggningen där gammalskiten blir nybränsle.
Så möter jag blodbussen på väg till US med nytt liv till dem som behöver.
Jag tänker att det stämmer det jag läst i en bok av en annan Lasse - Lasse Berg - om hur människan är skapad för solidaritet och gemenskap. Skapad att bry sig om och dela med sig.
Det kanske finns hopp om söndermarken ändå?

(Söndermarken är Lasse Winnerbäcks namn på småstaden han lämnat, dvs Linköping, eller kanske det söndriga samhället i allmänhet.)